Not blogging is the new blogging. Think about it.

Peace.

Manhattan från Williamsburg Bridge:




Lunch på La Equina i SoHo:

Lägger upp den här som en liten reminder att man snart borde raka sig.

Visst har jag nog egentligen tid att skriva här, och visst händer det tillräckligt med intressanta saker att skriva om. Sanningen är kanske att jag är lite lat, lite bekväm sådär. Så när jag kommer hem från jobbet eller när jag sitter här, som nu, på kontoret och inte har skitmycket att göra kopplar jag helst av. Stänger av hjärnan liksom. Men det ska bli ändring på det har jag tänkt. Blogga mer, tänka mer ... och svara på Carolines email ...

Oj ... snart dags för lunch.

I helgen flyttar jag från Brooklyn till Manhattan efter fem långa år. Kommer att sakna saker som promenaden vid vattnet, Superfine i DUMBO, Gowanus Yacht Club på Smith Street ... men allt har sin tid. Laterz Bklyn.

Wow - det var ett tag sen, eller? Efter fem veckor av helt sanslöst deprimerande jobb sitte jag nu här och funsar på om man kanske skulle blogga igen. Projektet vi gjorde för MTV tog mycket lust och ork och nu behöver jag lite inspiration (läs: sex och vila). Ska jobba på det och hoppas återkomma snarast med nåt vettigt att säga.

As you were.

Nån sjuk jävel på grillfesten smittade säkert mig. Har inte varit förkyld på över ett år, men nu är det tydligen dags. Snuvig, febrig och skitig läste jag om att Matthew McConaughey ska ta över för stackars Owen Wilson i Ben Stillers nya film.

Jag har två frågor.

1. Behöver vi verkligen en ny Ben Stiller-film? Verkligen?
2. Hur många minuter in får vi see Matthew utan skjorta?

Idag var vi uppe på BBDO och hälsade på David Lubars, mannen bakom BMW Films och andra revolutionerande reklamkampanjer, och jag är helt slut. Mötet gick bra. Han gillade oss, och vi gillade honom. Så nu ska jag gå och lägga mig och inte riktigt bry mig om att blogga på ett par dagar.

Enligt Aftonbladet ska Lindsey Lohan på sexavvänjning efter att ha gått igenom rehab för alkohol och droger. I andra nyheter ska jag öppna en sexavvänjningsklinik - i mina brallor.

You can thank me later, Linds.

Andra bloggar om: Lindsey Lohan, mina byxor

Idag var mer 9/11 än igår. Kanske låter tjatigt att ständigt snacka om vädret. Men det var faktiskt kusligt vackert, och klart, då för sex år sedan. Nästan magiskt. Inte ett moln på himmeln, knappa tjogo grader, och helt stilla. Precis som idag.

Hann klippa mej, och gå till 5 Ninth i Meatpacking district för en lång lunch med Brendan som letar nytt jobb efter att ha sagt upp sig från Citibank. På vägen tillbaka till kontoret såg jag en döskön snubbe på en Harley röka en cigarr som var tjockare än en babyarm samtidigt som Panama blastade ur mc-radion. I told you. Sommarens soundtrack: Van Halen. It's a fact.

Idag var den elfte september. Det slog mig inte ens förän jag kom till jobbet imorse, det liksom klickade inte i skallen. Förra året sken solen, och det var svalt och klart precis som det var då, 2001. Men imorse regnade det och var äckligt.

Har förresten läst mer om 11:e september på aftonbladet och bloggportalen än jag hört eller sett i media här. Var var du, frågar de. Well. Jag var i duschen hemma hos morsan och farsan på East 49th Street. Och jag gick som vanligt till jobbet och när jag kom runt hörnet på 5th Avenue och tittade söderut såg en brinnande byggnad.

Sommarens soundtrack har helt otippat visats sig vara Van Halen. De kom liksom från ingenstans. Poff sa det bara och så var de tillbaka, och allt var (nästan) glömt (not so fast Sammy Hagar). K-Rock 92.3 varvade Panama och Hot for Teacher mellan Chilli Peppers och Green Day - och det kändes faktiskt helt rätt.

Grattis till alla vinnarna.

ZZ Top nästa år? Maybe not.

Klingeling min käresta, vart har du tagit vägen? Jag beställde en getost-salad till dig, för jag vet att du är så förtjust i den. Men efter 45 minuter blev jag så hungrig att jag år min pizza plus din salad.

Jag förstår att det är hektiskt på Fashion Week, men det blev lite ensamt på rummet jag hade bokat åt oss för kvällen.

Och hotelporr just isn't the same without you.

Call me. Jag är inte arg, jag lovar.




Andra bloggar om: Elin Kling, love

Satt på en bänk utanför Gourmet Garage på 7:e avenyn och väntade på att Lauren skulle svänga förbi med bilen, och det här är vad jag såg. Två snubbar som försökte bryta sig in i en gammal Lincoln, med galgar. Nice. Hoppas det var deras bil.



Nu: Nedräkningen har börjat. Snart är sommaren slut, men det är 30 grader varmt och soligt här i New Jersey i helgen.

Käraste Elin.

Vi måste ha sprungit om varann på Bergdorf Goodman, där vi hade stämt träff kl. 11 idag. Eller sa vi tolv? Det kanske var jag som skrev fel när jag hastigt klottrade tiden på handflatan. Jag skriver här eftersom mobilnummret du gav mej verkar gå till en kinakrog i Brooklyn. Vet att du läser min blogg varje dag (din advokat sa så iaf), så det här är kanske en bättre lösning.

Jag stod där på nionde våningen, mellan Miu Miu och Dior (vill ha!!) som vi hade kommit överens om, i ett par timmar. Blev lite orolig över att du kanske gått vilse i stora staden, kanske glömt att hoppa av tunnelbanan vid Central Park och åkt ända till Harlem.

Men som tur var knatade Gael Garcia Bernal (bilden) in och skulle betala för en hel bunt Thom Browne kostymer när hans kreditkort började strula. Så vi började snacka om dittan och dattan, som man gör, och han sa att han hade sett dig och Kenny Bräck hoppa i en taxi vid Fashion Week-tältet i Bryant Park. Mitt hjärta sjönk.

Det är ok att dejta andra såhär i början, det fattar jag också. Men snälla Elin gumman, inte Kenny, den lilla apan!


Andra bloggar om: Elin Kling, Fashion Week, Gael Garcia Bernal, Miu Miu, Thom Browne